Balans
Sigrid skulle absolut vara hemma imorse, inte för att hon inte ville till dagis, utan mer för att hon bara ville vara hemma.. det är ju skillnad.
En sommarlovsdag i mitten av september. Plockat solvarma jordgubbar och tomater, en bukett av de allra sista blommorna som vägrar att somna för i år. En salig blandning av rosenskära, luktärt, blåklint, jätteverbena, prästkrage, ros, oregano, krondill och ringblomma. Dagens känslor har varit lika spretigt, blommande, och envist blinda som buketten.
Man vet att det inte blir så många mer dagar som dessa nu, man nästan ser hur allt färgas i höst, men man förnekar.. greppar allt så hårt, så hårt att man kväver det härliga, jag vill bara skrika stopp! Inte än! Jag är inte beredd på mörker och kyla. Ni vet som när man kämpar mot ångest och den bara stryper åt hårdare. Acceptans och att vara mindfull, det försöker jag öva dagligen under denna underbart, jobbiga föräldralediga tid 🙏 nästa veckan börjar jag yogan, den hjälper att hitta balans.
En vemodig, fruktansvärt fin onsdag mitt i livet! barnen, barnen.. ni är mitt allt och ni lockar fram alla känslor så mycket starkare än vad jag är van vid. Men jag vänjer mig, sakta men säkert.